Ett steg i taget

”Alice: Kan du vara snäll och tala om för mig
vilken väg jag skall gå härifrån.
Katten: Det beror en hel del vart du
vill komma.
Alice: Jag bryr mig inte särskilt
mycket om vart jag kommer.
Katten: Då spelar det inte så stor
roll vilken väg du tar.”

— (Ur ”Alice i Underlandet” av Lewis Carroll)

Jag skrev i det tidigare inlägget ”Gör det” att det ibland helt enkelt bara är att sätta igång och inte tänka efter så in i vassen
mycket.

Och ja, jag tror på vikten av en rörelse framåt och därför tänkte jag ta upp ämnet om syfte och mål. Det spelar egentligen inte någon roll inom vilken aspekt av livet det är som jag sätter upp målet inom, det är i princip samma tillvägagångssätt.

Varför inte bara go with the flow? Det kan man ju självklart göra, men det är alltid mycket lättare att hålla sig på bana om målet är så definierat som möjligt. Vissa tycker om sina listor, andra använder gärna visionstavlor eller mantran. Det i sig spelar ingen roll. Syftet är att det ger en genklang av klarhet för oss själva. Vi vet var vi är på väg!

Det kanske svåraste steget är att veta vad målet ska vara. Vi omges av ett oändligt antal val och möjligheter, hela tiden, dygnet om. Det är inte så lätt att alltid kunna urskilja vad det är man själv vill i allt virrvarr och tänk om jag sätter fel mål… och går miste om något… Detta i sig leder ofta till att ett beslut inte tas överhuvudtaget. Det uppstår ett motstånd till att sätta sig ner och fundera, verkligen fundera, på vad det är jag på riktigt vill.  Då krävs stark vilja, eller lite jävlaranamma att få ner målet på pränt.  Jag måste dessutom börja för att något ska hända!

Jag tror inte att man behöver vara så rädd att sätta fel mål. Jag tror nämligen att vi kanske måste börja ta sikte på ett stopp, för att sedan när vi nått dit, kunna ta sikte på nästa. Och med andra ord betyder ju det att vi inte alltid kan se slutmålet innan vi har börjat själva resan och där första anhalten behövdes för att vi kanske först då inser att vi vill sadla om och ta sikte åt annat håll. Alla målen vi sätter är av betydelse. Vissa fungerar som en katalysator för att ta beslut om andra mål, andra för att tillföra meningsfulla möten. Men det ena kommer alltid ge det andra och själva resan blir meningsfull i sig.

Ibland handlar det bara om att orka ta sig igenom dagen. Ibland handlar det om en prestation, eller en livsavgörande förändring. Oavsett, är det behjälpligt att ha en strategi att hålla sig till och acceptera att jag gör så gott jag kan, och det är bra nog!

Livet, när det är som bäst, känns meningsfullt! Att följa min sin egen väg utfrån, ditt liv, är meningsfullt!

Take care

Ulrika