Ett meningsfullt liv


Ett meningsfullt liv

Vad det betyder för mig är förmodligen inte samma sak som för  dig. Vad som är meningsfullt för oss är helt och hållet individuellt. Det är  bara du själv som kan svara på den frågan.

Det vi kan vara säkra på är att det har med passion och  kärlek att göra. Att känna gemenskap och närhet till de omkring oss. Att vi  känner att vi är del av något större.

Att leva ett meningsfullt liv och ett framgångsrikt liv, är  det samma sak?

Meningsfullhet som jag ser det, har inte många gemensamma  nämnare med hur vi ser på framgång idag. Framgång mäter vi materiellt eller med  någon form av upphöjd status. Vi tillskriver vår egen självkänsla märket på vår  bil, eller vilket kök jag har. I grund och botten mäter vi framgång med något ouppnåeligt, något få förunnat. Och ändå är det åt det hållet vi kämpar.

Vi talar om för våra barn vad som anses vara framgång:  läkare, advokat, eller något i den stilen. Och vi blir rädda när de sedan talar  om för oss att det är ett konstnärligt yrke de längtar efter.  ”Hjälp, tänker vi. Det tjänar man inga pengar  på?”

Så vad är det vi tror att vi behöver? Den enda levande saken  på jorden som faktiskt konsumerar och samlar på sig mer än vad den behöver är  människan. Vi har så svårt att nöjas oss med det vi har utan strävar hela tiden  efter mer, och mer, och mer…..  En växt
samlar inte på sig mer vatten än vad den behöver. Ett fritt levande djur äter  inte mer än vad den behöver.

Vi människor tror oss behöva  saker!

Vi behöver telefoner, videospel och saker. Vi behöver saker  till halloween och till advent, till jul och till nyår och vi behöver ännu mer  saker och så lite mer

Och vi tillfredställer otillfredsställda behov med  konsumtion …och är inte ens medvetna om vad det är vi håller på med. Alla med
missbrukarpersonlighet (i det lilla och det stora)är inte medvetna om att deras strategi är ett substitut  för ett icke tillfredställt behov. Det är steg ett för att kunna bli medveten  nog att göra något åt saken.  Och viljan,  så klart.

Vad tror ni skulle hända med vår värld om vi lät våra barn  följa sina hjärtan?

Jag tror att meningsfullhet är att vara sann mot sig själv  och följa sitt hjärta, förutsatt att jag vet VEM jag är, bortom alla etiketter
som vi sätter på oss i form av titlar, kläder och prylar. Som jag ser det så är det tvättäkta modigt att ta redan vem man är och speciellt i dagen samhälle. Jag  tror också att det är långsiktigt väsentligt att leva ett autentiskt liv, att  vara den som är ansvarig för mig! Jag tror inte det går att lura sig själv (medvetet  men framförallt omedvetet) och samtidigt känna meningsfullhet. Det kommer ikapp och förr eller senare.

Kanske är det därför många får sig en tänkare vid en kris  när allt vänds upp och ner och vi ser vårt liv ur ett annat perspektiv och då  kanske krisen blir en ”blessing in disguise”.

Jag inspireras av dem som vågar släppa. De som har tillit  till att livet bär! De som följer sitt hjärta. Det känns meningsfullt för mig! Vilka  underbara förebilder!

Väl mött,

Ulrika