Jag blir så kluven så här inför jul med vad min relation egentligen är till julklappar.  Å ena sidan så fullkomligt älskar jag att ge bort klappar och jag tycker precis lika mycket om att få. 

Det ser så härligt ut att lägga julklapparna under granen – gärna många. Å andra sidan blir jag så otroligt frustrerad av denna hets runt allt klappköpande. För att inte tala om all huvudbry att hitta rätt saker.

Så jag har funderat lite runt vad julklappar egentligen symboliserar. Det är ju trots allt en känsla av någon sort som vi vill locka
fram eller bekräfta med överlämnandet av ett inslaget paket.  Är det; jag älskar dig. Eller; du är värd allt det bästa. Eller; jag är en bra och fyndig person som hittar coola presenter.  Eller; jag vill skydda dig så att du inte blir ledsen och besviken.  (Känslor, känslor, känslor.)

Den sistnämnda tror jag tyvärr besitter stor makt!  Vi är ofta rädda för att andra ska känna… negativa känslor. Vi trippar på tå runt känslor som besvikelse, skam och otillräcklighet.  Vi är rädda för att andra ska bli besvikna, visst är det väl så!? Vi vill att personen som vi håller så kär, ska känna lycka när de öppnar paketen, visst är det väl så!? Och det är väl precis som det ska. Men jag tänker att det kan bli ett mycket osunt mönster om det är så att saker i form av julklappar får fungera som ersättare till självkänsla. Jag vet att jag drar det långt men jag tycker att det ligger något i det. Jag behöver bara se till mig själv och hur jag vill få ge mina
barn den där lyckliga känslan av att öppna paketen under granen som de har gått och kikat på och kanske skakat på i smyg (en filosofisk fråga blir så klart om den känslan överhuvudtaget är min att ge…). Det är något magiskt med det. Och jag vill för allt i världen inte förringa magin, jag är bara nyfiken på den.

Jag höll ett föredrag tillsammans med en kollega förra veckan och vi talade om Flow.  Flow beskriver ett optimalt psykologiskt tillstånd. Det kan infinna sig när utmaning och kompetens/färdighet kittlar varandra precis i överkant. När vi är i riktig Flow
upplever vi oss som ett med omgivningen och där själva upplevelsen kan vara den största behållningen.

Jag kommer skriva mer om Flow framöver, och framför allt kommer vi hålla fler föredrag på ämnet, men jag nöjer mig just nu med att göra en kort koppling till Flow och julklappsöppnande. Jag bjuder på en långsökt förklaringJ
Det talas nämligen mest om Flow i ett görande, i ett presterande av något. I vår föreläsning talar vi om Flow även finns i all enkelhet och inte minst i varandet, som då blir en variant av görandet.

Kan det vara så att vi ligger nära Flow i det läge när vi precis ska öppna julklappen. Våra sinnen är helt fokuserade på paketet. Vi har känslor av upprymdhet och stora förväntningar. Både för den som ska öppna klappen och för den som ger.  Och där finns
några viktiga komponenter som ofta infinner sig innan Flow; fokus, upprymdhet och förväntningar. Detta liknar läget precis innan vi släpper all kontroll och låter oss följa med flödet.

Och Flow är magiskt! Det finns inget annat att säga om det. Så om det är en möjlighet att hitta Flow genom julklappar så förstår jag att det finns ett stort driv i det, för Flow beskrivs på många sätt som meningen med livet.

Men som alltid, utan medvetenhet kan det utvecklas åt fel håll.  Det är på väg åt fel håll om vi låter saker äga oss och om det är genom saker vi definierar oss. Vi är våra saker.

Saker och känslor. Vilken kombination!

Jag tror att de flesta av oss väljer nära o kära framför saker. Vi skulle såklart välja bort alla former av ”stuff” om det blev ett val
mellan det och dem vi älskar.  Det ligger i vår essens att göra. Men vår essens ligger ibland så välpaketerad att vi inta har en aning om att den finns. Speciellt i vardagen, när det inte gäller liv eller död.  Medvetenhet – är som alltid nyckeln till det som är sant.  Vi är även när vi inte får. Vi är lika mycket även om vi inte får alla dessa saker. Det har inget med min essens att göra! Men när vår essens får vara med blir det vackert! Är ni med?

Så jag har lärt mig något om mig själv.  Jag älskar att ge bort julklappar. Jag älskar att få julklappar.  Men jag vill inte att
de ska fungera som ersättare och jag vill inte att det ska ges bort ”bara-för-att”.
Lycka till i julklappsruschen… ta det, om det går, med filosofi. Jag ska försöka:)

Jag önskar alla en härlig Lucia!

Allt gott,

Ulrika