Nu är det snart 2:a advent och julen närmar sig med stormsteg – med ALLT vad det innebär.

Vad har du för relation till julen?

Väcks det en presterare i dig eller tar du det med harmoni?

De flesta av oss har en idé om hur julen ska upplevas. Våra barndoms jular gör sig oerhört påminda och vi kommer i kontakt med de förväntningar och längtan vi hade då.  Jag tittade på ett inredningsinslag på TVn härom dagen där den mycket trendige inredaren förfärades över att julen är den högtid då vi är minst intresserade av trender. Han hade åsikter om (om än ganska humoristiska) att vi vill att allt ska vara ”som det alltid har varit”. Vi bakar efter mormors recept och dukar enligt gamla traditioner. Men det är ju vad de flesta av oss älskar med julen.

Vi säger ofta att julen är till för våra barn och det är verkligen sant… även för barnet ”inom oss”. Så även om vi gör det för våra barn, så visst är det så att vi gör det för oss själva. Vi gör det för att värna och bekräfta det längtasfulla och sköra i oss. Känslor som vi helt befogat kan bekräfta och ta hand om i juletider.

Men med det i åtanke så kan julen väcka nedstämdhet och ensamhet i många.  Vi präglas av media att vi förväntas vara glada, glada, glada och konsumera, konsumera, konsumera.  Handeln är inte sena att spela på våra ”inre barns” längtan om julklappar och vad dessa symboliserar för oss. Saker symboliserar och ersätter känslor av så många olika slag. Både för den som ger och för den som tar emot. Det finns ingen anledning att lägga en värdering i det men det är intressant att vara medveten om det, eller hur!

Oavsett var du befinner dig så kommer här en önskan om en skön 2:a advent till alla våra inre barn… och alla andra också för den delen:-)

Allt gott!

Ulrika